Onsdag.
Igår innan jag skulle gå och lägga mig, gick jag ut med min hund när kl var 12-1 på natten. Det kändes helt underbart, liksom att stå där ute mitt i natten helt själv (och då menar jag verkligen HELT SJÄLV), och känna lungnet svepa förbi sagta men säkert. Det blåste inget och jag frös inte så det ända jag tänkte på var hur skönt det var att bara stå där. Tänk er att ni går ut och det brukar vara väsen exakt överallt även fast det är kväll/natt så brukar man alltid höra nån person eller nån bil rusa förbi, men tänk dig då att inget utav det existerar just då vid dig, du hör bara en fågel som låter och hur vinden sveper förbi. Den känslan är helt fantasktisk ...
Ja må säga att jag är den lungna typen men kan hamna i en period då jag är extremt stressad och är jämnt trött men hinner inte sova så mkt. När jag är i den lungna perioden då är soft (lugn) musik det bästa, en mysig kväll med vänner, inga prov. Då är jag på topp humör!
...men när den lugna perioden är över kan jag vara rastlös och vill röja av mig på något sätt.
Det är mkt pirr i magen. Hur ska detta gå vägen? Det är nu jag ska växa upp och börja klara mig själv på egen hand!
Men jag kommer ha ett rum som kommer vara bara mitt, som ska existera i mina föräldrars nya hus, som tur är.
Livet leker!
